Ikväll i Cañadan

La Cañada är egentligen en (förr grön och vacker) dalgång, och den har med åren befolkats kraftigt. Man har byggt sina egna små hus, av alla varianter, på alla ytor som gått att hitta, och det går nu inte att hitta ett endaste litet grässtrå. Genom hela dalgången flöt någon typ av bäck, och med åren blev det områdets sopnedkast och fylldes med sopor och stank. För en tid sedan lyckades man i alla fall få tillstånd och resurser att bygga över detta sopvatten, så nu har det blivit som en liten väg som ringlar sig genom området.

Utanför Clothildes hus utfördes detta arbete, och man satte även upp ett par bänkar, så nu fungerar det nästan som ett vardagsrum för de närmast boende. Det har också möjliggjort att vi kunnat ha möten lättare nere i Cañadan, då brist på yta varit ett problem.



Sebbe ledde mötet ikväll.

Den här pojken satt med hela mötet ikväll, och jag har nog aldrig sett ett barn från Cañadan så lugn och intresserad av en predikan som denne pojk.