Haiti imorgon!

Så var det äntligen dags att åka över gränsen till grannlandet. Jag, Sean, Nicke och Elaine åker imorgon bitti tidigt och kommer tillbaka på onsdag, är planerat. För er som är nyfikna på vad vi ska göra, läs vidare. Vi ska ut på en 1 timmes promenad, från Baptiste där vi håller till, på lervägar upp till ett område som heter Mont-Leon där vi ska besöka en av de skolor dit vi ska ta med årsavgiften för detta läsår som bekostar alla barnens skolgång året ut. I en bergsbygd ännu längre bort, Belle-Terre(1,5 timmes promenad) ska vi besöka nästa skola, som vi hjälper på samma sätt. Det är totalt 800 barn som får hjälp att bekosta sin skolgång, och mycket tack vare alla vänner vi har runt om i både Sverige, Norge och på andra platser som har hjälpt till med detta! 

Vi ska också göra en hel del besök i oilka hem. Jessica och hennes familj bland andra Ni som inte vet vem Jessica är eller känner till hennes historia så drar jag här en mycket förkortad version: Jessica fann vi som 5-åring i batey Palavé när hon gick runt på gatan utan att någon tog hand om henne. Hon var smutsig, hade trasiga kläder och såg väldigt ängslig ut. Hon bodde med sin mormorsmor och morfarsfar, som var mycket gamla och sjuka, och helt oförmögna att se efter henne och som också efter en kort tid dog och lämnade flickan ensam. Vi sökte, och fann hennes mor, Fifa. Hon hade fått Jessica då hon själv var mycket ung och gav bort henne till sin mormor eftersom hon kände sig oförmögen att ta hand om ett barn. Men nu vid detta tillfälle, 6 år senare, accepterade hon henne och tog emot henne hos sin nya familj. Jessica är idag 13 år och har inte haft det enklaste livet, men det har blivit bättre och vi har stöttat henne så mycket det har gått. Nu bor Jessica med mamma, styvpappa och 4 småsyskon i bergsbygden Baptiste i Haiti. Det har varit stora omställningar för henne och vi besöker henne varje gång vi åker dit, fast man önskar det kunde bli oftare och att det inte var så långt borta.

Jessica förra gången jag var i Baptiste

En annan familj som vi alltid besöker är Claudines. Han är en pojke med en polio-skada och är hänvisad till rullstol. Familjen är mycket fattig och behöver allt stöd de kan få. Även Kenia, en flicka med samma typ av förlamning, besöker vi och har med oss en liten hjälp till familjen. Det finns två familjer i Baptist där papporna   är förlamade och helt sängbundna, vilket är en mycket svår situation för en fattig familj i ett land där det inte finns något som heter bidragssystem eller sjukpenning. Kan du inte arbeta, ja tyvärr, då är det kört, om du inte har mycket goda vänner eller släktingar som hjälper dig. 

Med i bilen ska vi också ha med oss ett lass mediciner som vi ska överlämna till kliniken i Baptiste, där för närvarande den kubanska läkaren Aime arbetar. Vi ringde henne och det de saknar mest just nu är antibiotika för barn och en kräm för något slags utbrott av kvalser (eller något annat som kliar, har inte riktigt förstått). Koleran har tack och lov lugnat sig i området!

Claudine och Emanuel, också från min förra resa dit

Finns mycket mer att berätta om, men skriver såklart mer sedan när vi kommer tillbaka. Önska oss lycklig resa, utan punkteringar, krångel med gränsvakter och helst utan regn, eftersom vägarna uppför berget blir minst sagt läskiga...

See you soon