Något av det svåraste med att leva så nära inpå fattigdomen är att alltid möta och se barn som far illa på olika sätt. Det finns så otroligt många sönderslitna familjer.  En av de stora bovarna är alkoholen. Alkoholen förstör harmoni i hemmen, den skapar våld och de pengar som skulle gå till mat en dag gick till alkohol. Barnen är de som alltid får ta smällarna i alla situationer där vuxna har problem med varandra. Barnen ska infinna sig i allt och stå ut med allt, och sedan blir man förvånad när ett barn börjar säga ifrån, på sitt sätt, genom att ex. bli upprorisk.

Ibland blir man stående, helt handfallet inför en situation utan möjlighet att kunna göra något. Haitiska barn har dessutom en mycket oviss framtid framför sig. De lever utan identitet i ett land där man just nu arbetar febrilt med att driva tillbaka så många haitier som möjligt till Haiti, där det som väntar dem är en ännu större misär med arbetslöshet och kolera. Du kan gå på gatan en helt vanlig dag, och helt plötsligt blir du fasttagen, och har du inga identitetshandlingar på dig blir du uppsvingad i en transport varav de kör dig direkt till gränsen och du har ingen möjlighet att ens åka hem först för att meddela din familj om vad som sker. Du bara forslas bort. Bort från ditt hem och din familj, till ovisshet och många gånger till ett land där du inte har någonting, där du inte vet vart du ska ta vägen. Familjen hemma börjar ana att något hänt i och med din frånvaro och har du tur lyckas du kontakta dem.