Bloggen är död...

....och den förblir det ett tag till.

Nedräkning

Är fortfarande i Sverige och nedräkning pågår inför lördagen....och även inför avresa den sista augusti. Det blir jag, Sean, Theresia och Elaine som åker ner till Santo Domingo för att tillsammans med Emanuel, Gabriella och Stina fortsätta med arbetet där. Simon har varit där under hela sommaren nu och arbetat men kommer hem till Sverige snart.

Ganska direkt då vi kommer öppnar vi skolan för ett nytt läsår. Jag fortsätter med min grupp av barn och Theresia tar hand om en annan grupp. Nytt husbygge är på G åt Delfinas familj. De har länge bott i ett ruckel och vi planerar att påbörja husbygge så fort det går. Emanel och Sean kommer att åka över till Haiti, till Mond Leon, för att förmedla hjälp till skolan  som ska  bekosta ett helt skolår för alla barnen som studerar där, skoluniformer, lärarlöner mm.  Hjälp som kommer direkt från syskon i Sverige, Norge och andra platser, som har skänkt pengar just för missionen i Haiti.

Det var lite kort om saker som ska ske....men nu ska jag fortsätta min planering inför lördagen...:)

Snart är jag ingen "Vidénare" längre....:)

Konferens

Fullt upp här i Sverige nu. Lägger in en länk till pappas blogg där han lagt upp några bilder från sommarkonferensen som pågår just nu. Bättre uppdatering här på bloggen kommer längre fram. Åker tillbaka till Dom. Rep. sista augusti och sätter igång då mer kontinuerligt!

Vi stängde dörrarna igår. Utflykt!

Soon and very soon...

Evangelisation i Cañadan

Tidning färdig

Här en direktlänk till tidningen vi gjort på spanska.

Jeremias säger hej

Torka...

...då äter man det som finns.

En glad María

Maria kom över hit igår jätteglad och lämnade över detta. Hon hade fått en påse med mat i från en utdelning som ägt rum i Palavé så hon plockade ut några varor och ville genom att ge oss dem visa sin tacksamhet för all hjälp. Hon var jätteglad, för eftersom hon aldrig har någonting har hon inte kunnat bjuda på något, något som hon ser som viktigt då hon fått hjälp, men nu hade hon fått så då kom hon direkt och ville dela med sig av det hon kunde för att visa att hon är jätteglad för all hjälp!

Snart...

.... har vi sommarlov! Den 27:e maj åker vi ut på utflykt med hela gänget och avslutar så det här skolåret. Ännu ett skolår! Otroligt vad tiden går fort!

Bilder från Baní

Vi var i Baní en sväng idag och hälsade på Tina, Sandra och resten av gänget;

Eva-Maria, Sandras lilla goding
Treysi



Vi drack jättegod mangojuice!

Den här flickan heter Johanna. Hon bor hemma hos Tina sen 5 månader tillbaka då Tina och hennes man hittade henne och hennes 2-årige lillebror övergivna på gatan utanför deras hus. Deras mamma hade lämnat dem och stuckit, bara sådär. Tinas familj är fattig, bor trångt och de har många munnar att mätta, och nu har de även tagit hand om Johanna tills vidare.

Vackra Joila



I Palave på vägen hem möttes vi av något katolskt firande på vägen.

Maria har flyttat

Har skrivit en del om Maria senaste tiden, om hennes liv och den ovärdiga situation hon och hennes döttrar lever i. Vi lyckades efter en del sökande här i Palavé hitta ett rum här i närheten som var till uthyrning, så idag kunde hon äntligen flytta! Det har regnat mycket under de senaste dagarna så där hon bodde fram till idag är  det blött överallt, golvet (som blev lera), sängarna och som sagt, allting är  fuktigt, så hon var mycket glad att kunna flytta någonstans där det finns golv och tak.

Sängarna hon hade är helt förstörda och ruttna, så de kunde hon inte ta med sig. Vi hade en säng stående som vi kunde ge henne, så den fick hon, och Sean gav bort sin säng, så nu har hon två fina och framför allt torra sängar.

Spis hade hon inte heller, hon brukar elda med kol inne i huset, något som är farligt, så vi kunde också ge henne en spis som vi haft stående i skolan ett tag och som vi inte använder så ofta. Hon blev otroligt glad och det känns väldigt viktigt att ha kunnat hjälpa dem med något. Saker som kanske för oss inte verkar speciella, men för någon som inte har någonting alls är värt guld.

Mediciner till gränsen

En del av er läsare har nog hört/läst om den plötsliga krisen  i Baptiset med omnejd vad gäller läkare och mediciner. Koleran härjar vilt och de utländska läkare (kubaner) som befann sig på plats för att hjälpa med just detta har blivit tvungna, av säkerhetsskäl, att lämna landet. I Baptiste finns det bara en läkare och från närliggande områden skickar man också dit kolerapatienter. Idag åkte vi till gränsen med mediciner där vi träffade Inas, från Baptiste.



En stor vägg med indianer i staden San Juan, på väg ut mot gränsen-





Bilen full med mediciner som vi hade med oss till gränsen.


Den bil Inas hyrde var redan överfull med last. Vi tänkte, omöjligt....men "det finns ju massor med lastutrymme kvar!"

Så vi lastade av. I god tro.

Och titta, där fanns det ju plats! Att vi inte såg det innan.



De lyckades binda fast allt (osäker dock om de fick med lådan ni ser på marken, full med höns) och nu hoppas vi att den hjälpinsats vi kunnat komma med, tack vare människor på olika platser som har varit med och kunnat göra det möjligt, kan hjälpa drabbade människor och rädda liv.

Mer mediciner kommer att behövas, i och med att koleran sprider sig så fort hela tiden och så många insjuknar varje dag, så jag hoppas vi kommer att kunna möjliggöra ännu en hjälpinsats snart!

Kvällssurr

Nu går dagarna fort. I flera dagar har jag känt att vår resa är nästa dag, att varje natt är min sista (här alltså...) och resfebern börjar ta riktigt med fart. Det är så typiskt. Varje natt har jag en ny originell version i en dröm om hur allt kommer att gå. Vill ju inte ens drömma om saker som stressar mig.....ni har fattat att jag pratar om vårt bröllop som vi kommer att ha i sommar i Sverige. Om inte så förstod ni det precis.....nu. I drömmarna då....ja, en version är att jag glömmer bort allt och kommer på kvällen innan att vi har bröllop, i en annan kommer INGEN av personerna som är inbjudna, ren bojkott och i det absolut värsta scenariot försover jag mig och dyker inte upp...haha. Nu tror ni att jag är ett nervvrak, men jag har en sån förmåga att alltid drömma så extremt om allt som rör sig i mitt liv.

Stina kom igår. Helt för att byta ämne. Det kändes precis som jag väntat; som en frisk vind full med inspiration och liv! Hehe, det du Stina.

Dags att sova här nu. Palavé ligger mörkt och tyst. Inga barn som springer runt på gatan, inga bilar som brummar, inga hästar eller kor som promenerar förbi och inga skrikande grisar utanför fönstret. Det enda jag hör är surret från min fläkt och ett svagt galande från någon tupp som verkar ha dygnet snedvridet. Imorgon ska jag tvätta. Det blir  "så går vi runt kring ett enebärssnår" med alla versarna (utom strykandet) inkluderat. Godnatt...:)

Bara bilder

Jag fortsätter att lägga ut bilder från min nästan, av ålderdom, döende kamera; Det gäller att visa sig tuff när man ska vara med på bild...

... men efter en stunds dividerande om vad som egentligen är tufft lyckades vi komma överens om att det var bättre såhär.

Stina har ju kommit hit nu! Ikväll var hon med på mötet här i Palavé.

Fina flickorna Vanessa och Jessica sjöng en sång.

 

Sean är ful

Fick ett brev av Anderson idag i skolan.

"Du är min ros. Sean är ful."