Nu har jag blivit trött på att känna mig gammal och otillräcklig, så nu tar jag tag i tillvaron igen! Igen. Men det är ju precis den känslan jag får när jag varit bunden till sängen i en vecka och varit helt beroende av andra människor. Tänk hur det blir när man blir gammal och åker på än det ena än det andra. Krämpor och sjukdomar. Då ska man vara glad om man varit snäll i livet och har människor som vill stå ut med att ta han om en. Det är sånt jag brukar fundera på ibland faktiskt...:)
Men så vad led jag av då?
Något så vanligt som en förkylning med en extrem och ovanligt intensiv hosta. Trodde jag fått typ astma. Men det trodde jag bara som sagt tills jag fick veta att det var små larver inuti mig som var på vandring genom min kropp och för tillfället befann sig på genomresa i mina lungor.
Va?!!
Provresultat bekräftade detta. Jaha, så om jag råkar hosta upp dem då? I muuunneennn...!!! Min enormt starka fobi för fiskyngel och larver av alla dess slag fick min hjärna först att paralyseras, och jag önskar att den hade stannat i det stadiet, för sedan började den att måla upp en massa skräckscenarion i rekordfart. Men insåg ju till slut att jag lät min fobi gå för långt och att jag överdrev så tog mig samman och ringde Doris. Vi ringer alltid Doris. Hon är bra att ha hon då man får panik, allas vår doktor Doris.
"Köp Piperazine och ta två skedar om dagen i sju dagar". Puh, hon lät lugn och sansad och jag kände mig genast barnslig för hur jag reagerat. "Men ta inte medicinen på kvällen då du ska lägga dig för då kan larverna krypa ut genom näsan på natten".
...
Alltså..
Som ni förstår tar jag min sked med larv-medicin väldigt tidigt på eftermiddagen...samt sover med tre stora kuddar på varandra på hög. Och jag vågar absolut inte drömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar