Kopierar in en hälsning vi fick häromdagen från Magdalena i Palavé, hon tyckte det var helt OK att publicera den då fler kan följa vad som händer där. (Bilder från barnmötet längre ner)
Jag sitter just nu ensam i vårt hus i Palave, då de andra precis åkte iväg för att besöka Isaias och delta i ett möte i hans församling, samt för att fira hans barnbarn Priscilla som fyller 15 år. Om cirka en timme kommer broder Elia och börjar sitt pass som nattvakt. Solen börjar gå ner och det betyder att tupparna äntligen (!) slutar gala och blir tysta. Kossorna råmar ikapp och grannarna ropar och skriker på varandra. Alla dessa ljud tar ett tag att vänja sig vid, men är ändå ett trevligt byte från bilar och flygplatsoljud. :)
Jag, Morgan och Elaine har nu varit här i lite över en vecka och vardagen börjar nu infinna sig med sina dagliga sysslor. Jag och Elaine har turats om att ha hand om matlagning och städning, inskrivning av frukostbarn och övriga sysslor som måste göras. Elaine började idag att måla tak och väggar i möteslokalen. Den höga luftfuktigheten i det här landet gör att färgen lätt släpper och väggar måste ofta målas om.
Berno har spenderat dagen med rörmokare som försökt ordna med vattenflödet i huset. Inget vatten kommer och det är ständigt hinkande och bärande fram och tillbaka från den enda kranen där det kommer lite ibland. En ny vattenpump måste ordnas och det är lättare sagt än gjort. Förhoppningsvis löser det sig snart!
Morgan planerar ett kökbygge uppe i en av de nya lägenheterna, men för 2 dagar sen föll en betongkloss på hans stortå i samband med att vi hjälpte en familj att flytta, och det har tvingat honom att vila. Tån blev blå och värkte rejält, men han är på bättringsvägen och är nog snart igång med sitt arbete igen. Familjen vi hjälpte att flytta är en Haitisk familj som alla deltar i församlingens möten. De två ungdomarna i familjen, Chilon och Wilgentz, är båda med och hjälper till i arbetet med frukostserveringen. Bakom vårt hus ligger en tomt med ett litet hus med ca 3 rum som vi har köpt, och dit erbjöd vi familjen att flytta. Att flytta dit är både till en stor hjälp för dem, plus att det är en säkerhet för oss att någon vi känner bor bakom oss. Brottsligheten är hög i landet och ingen säkerhetsåtgärd är för mycket.
Igår kväll hade vi ett första mötet på en väldigt lång tid i cañadan, i ett rum vi hyr precis bredvid Glotildes hus. Vi förväntade oss inte många fler än några av de mest trogna syskon vi har i området, men rummet blev snabbt fullt och flera fick sitta utanför och lyssna. Det blev ett fantastiskt fint möte. Tony var med, och kvällen blev verkligen välsignad! Vi ska härefter ha möten där onsdagar, fredagar och söndagar. På söndagarna ska vi även ha barnmöten. Kom ihåg att bedja för dessa samlingar, att någon eller några kan få möta Jesus på nytt eller för första gången. Gud är god och hans vägar är outgrundliga!
Imorgon (lördag) klockan 4 hålls säsongens första barnmöte här i Palave. Det är jag och Elaine som ska hålla i det. Vi har redan träffat många barn som med spänning ser fram emot detta, och vi kan inte ljuga och säga att vi inte är nervösa! Ingen av oss har haft barnmöten på spanska förut, så det blir lite som en utmaning för oss. Palave kryllar av små barn och jag önskar att vi med församlingens hjälp i förbön kan hjälpa dem att förstå vilken god och fantastisk Gud vi har. Samma gäller för barnmötena i cañadan och även övriga möten. Människor kommer alltför lätt på villovägar med en falsk syn på hur och vem Gud är. De lever med en tro att Gud är alldeles för långt borta för att nå fram till, så vi måste visa dem vägen.
Det finns såå mycket mer att berätta efter bara en veckas tid här, men jag stannar där och skriver mer en annan gång.
Vi saknar er och ber för er. Syskonen här ber för er varje dag och de vet att ni även ber för dem. Fortsätt med det!
Hälsningar från Maranataförsamlingens missionsarbete i Santo Domingo, genom Magdalena.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
